Bara lite till

En försiktig titt i almanackan visar att i början av februari är cellgifterna slut och magnetröntgen borde ge oss svaret. På hur det här egentligen verkar gå. Riktningen livet ska följa. Undret hittills existerar. Men rädslan svårare att hantera. Nästan omöjligt att handskas med tankarna på att det som inte blir bitet på - det går inte att bita sönder alls.

Tiden fram och tillbaka, lite överallt. Som vanligt. Bland saffran och koladoft virvlar min skatt omkring.


Kommentarer
Postat av: Elinor

Jag hoppas att ni får en fin luciamorgon och dag tillsammans i morgon! Stor kram till dig Katarina och din familj!

2011-12-12 @ 13:26:32
Postat av: Pia

Några vackra rader till dig, Kära Katarina!

Inne i den väldiga romanska kyrkan

trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och visade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."



Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig

valv bakom valv oändligt.



Poeten heter Tomas Tranströmer

2011-12-12 @ 16:26:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0