En hälsning

Första advent. Kanske det bästa med jul.

Mamma älskade jul på det där riktigt knäppa sättet. Antika girlanger i taken, halmprylar, glitter, bondkakor, ljusstöpning och knäck. Mer knäck. Julkalender och sjunga med kören i kyrkan. Advent har alltid varit hennes högtid. Och sedan hon dog har jag gjort mitt bästa för att göra den till min. Och försöker nu föra det magiska glittret vidare till N och lillebror.

Och det är där har mina tankar kretsat i helgen. För hur sannolikt är det att BONKs specialistsjuksköterska på hjärntumörer, fantastiska A, gästsjungit i mammas kör. Uppe hemma norrland. Det finns allt en mening med att vi hittade just den kopplingen samtidigt som jag svimfärdig väntade på fredagens hemska plåtar. Där. På en stol långt från hem och rötter. Med klapprande hjärtslag. Vinkade plötsligt mamma till mig. En varm kram via advetsljus och vad som skulle kunna vara en livs levande ängel.

Läkare och sjuksköterskor fortsätter le mot oss. Säger ord som fantastiskt och jättekul! Vi törs fortfarande inte tro på det bra, vågar inte lita på det än. N säger ofta "jag är ledsen för att det är skönt". Och det är tydligt att han förstått. Allvaret.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Jag är övertygad om att det fanns en mening med att hon var där just då när du behövde det som mest. Väldigt fint och berör mig starkt med vinkningen från din mamma. Varma kramar

2011-11-28 @ 16:51:29
Postat av: B

Vilka härliga ord från N...otroligt klokt. Tror också att det var en mening med att ni träffade just henne. Saknar er alla fyra massor. Hör av er när ni har ork o krama alla från mig o E & N/ Britta

2011-11-28 @ 22:30:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0