Spökfest

Bland älvor och häxor på dagis sitter en glad skallig svansförsedd N. Fullt medveten om att på måndag är det dags för guldmedicin igen. Dags att åka tillbaka till vårt andra liv, tillbaka till andra bleka, skalliga. Det är så lätt att glömma vad dom här uthålliga små godingarna går igenom. De tvingas till ett ställe dom inte vill vara på. Får gifter sprutade rakt in i kroppen. Gifter som dödar celler. Varken mer eller mindre. Sedan, som bonus efter krävande behandling, härda ut alla biverkningar. En slags jobbig sjukdom i sig. Smärtsam och svår att förstå när man är liten. Kanske för den som är stor också.

Jag känner mig lite gammal. Och samtidigt alldeles för ung för det här. För ung för att förstå och uppleva stolthet över tappra barn. Andras barn. Mina barn. Men värmen i hjärtat är lika ljus som stark.


Kommentarer
Postat av: Lena 9D

Jag ömsom gråter, ler, suckar och ler igen då jag läser din blogg. Fantastiska du som mitt i all förfärlighet lyckas glöda och resa dig upp gång på gång för att kämpa vidare för N och er familj.

Jag ser dig framför mig hur du sitter och tittar ut på träden genom sjukhusfönstret, jag ser kungakronorna, kaffemuggen på favvo-stället och den äkta kramen. Och guldmedicinen såklart. Alldeles tydligt ser jag den. Det värmer att höra att ni har så många vänliga själar runt omkring er som förstår vad som behövs. Mat utanför dörren - precis så. Vi är med er från staden-långt-ifrån, men i tanken är vi nära. Skickar dunderkrafter och refill till guldmedicinen. Kramar från Lena

2011-11-04 @ 15:30:46
Postat av: Fiffi

Hoppas att helgen blir fin och att ni får ladda inför nästa vecka. Hoppas att vi kan ses snart. Saknar er. Stor kram från spökena i viken

2011-11-04 @ 19:51:16
Postat av: Katrin

Hoppas att ni får en bra helg innan det är dags för ny guldmedicin på måndag. Fint att läsa om spökfesten! Barn är fantastiska. Kram

2011-11-05 @ 10:26:12
Postat av: pia

Gammal är Du inte, men vis kring vad livet är och vad kärlek och liv betyder - och kring gränser för livet. Det är otäckt att behöva genomlida detta, rent fruktansvärt med små oskyldiga barn och

älskande föräldrar men Din vishet växer och När Du och N kommer igenom detta så är Ni visheten själva.

Försök. kära K att leva en dag i taget - Ingen vet var morgondagen ger.........Pia

2011-11-05 @ 17:17:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0