Surt

Efter en lång skitdag där en blek och trött N verkligen kämpat hårt, har vi kapitulerat. N ligger sedan mindre än en timme däckad på BONK. Så ont i huvudet att han inte velat sitta eller stå och inte ens vatten har fått stanna i magen. Det är väl kanske ungefär nu vi på riktigt kliver över i cellgifternas biverkningar och dess förtrollande värld.

Det är svårt att bli kvar i hemmahallen med lillebror samtidigt som N gråter sig hela vägen ut till taxin. Jag har ett värdelöst trackrecord på just lördagkvällar. Faan och jävlar. Vad jag inte vill ha det så här.


Kommentarer
Postat av: B

Mitt hjärta kramas åt så hårt så hårt för eran skull. Tårarna rinner stora och varma ner för kinderna. Har aldrig någonsin förut önskat efter mirkael så intensivt som nu. Finner mig själv prata med en gud som jag inte tidigare tilltalat....konstig känsla. Tänker på er varje dag och försöker skicka styrkekramar i tanken...

2011-11-19 @ 20:19:06
Postat av: anna-sara

Sweetest...

2011-11-19 @ 22:00:58
Postat av: K M-A

Känner inte familjen men är inne och läser bloggen dagligen och ni finns i mina tankar jämt! Det gör så ont i mitt hjärta när jag läser vad du skriver i dag K. Blir så berörd. Tänker på lille N vad han skall behöva gå igenom och ni i familjen behöva genomlida. Åh vad jag önskar att ett mirakel kommer snart, för jag tror det kommer. Tankar och styrkekramar..

2011-11-20 @ 12:31:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0