Tiden det tar

N har nu tappat fyra kilo i vikt. Bakterierna på shuntarna och långtidsantibiotikandet börjar slå ut magen på riktigt. N ligger och filosoferar på en sjukhussoffa. Samtidigt som vätskebristen åtgärdas och hemsjukvården får ytterligare ett uppdrag hos oss.

Fredag och återkopplingsdag på magnetröntgen. Det var inte utan motstånd jag för första gången tittade på röntgenbilderna från den 2:a september. Jag har varit så rädd för att bilden av det svarta ska etsa sig fast, vara det enda jag ser när jag tittar på N. Att nu se de gamla bilderna bredvid de nya är en märklig upplevelse.

Tumören finns kvar men i helt annan skepnad. Den "kraftiga regressen" syns, även i våra ögon. Samtidigt finns där fortfarande ett men och en orosfaktor kvar: OM det efter behandlingen visar sig finnas tumörceller kvar som lever, då betyder det att dom inte svarar. Och eftersom tumören är agressiv kommer dom att börja växa igen. Utan andra behandlingsmöjligheter. Men vi är långt ifrån där. Så lätt att tappa tidsperspektivet. Först ut med shuntarna så att infektionen äntligen försvinner. Sedan fortsätter cellgiftandet. Därefter ny MR och eventuellt strålning.

Framtiden. Lika långt borta som nästa dag. Idag är nuet. Och N, han fortsätter förhoppningsvis att vara det underbarn han halvvägs visat sig vara.


Kommentarer
Postat av: Kim

Härlig med ljuspunkter som ger hopp, ha en skön helg!

2011-11-25 @ 18:57:47
Postat av: a-s

Hoppas ni har en fin första advent! kram

2011-11-27 @ 20:51:00
Postat av: Elinor

Hoppas att ni fått uppleva en härlig och rofylld första adventhelg. Stor kram Elinor

2011-11-27 @ 23:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0