Trots att jag egentligen inte vågade

Jag hörde mig själv ställa frågan som bråkar omkring i mitt huvud och hjärta. Vad händer om magnetröntgen om ett par veckor visar att tumören fortsätter växa. Jag vet att den inte förväntas ha krymt redan och att ni vill se att den avstannat. Men om den inte gjort det. Är det kört då? Gör ni inget mer då?

Och jag såg läkaren samla sina ord till ett bra svar. Jag såg hur han vände på dem. La dem på plats och stilla svarade mig: Det vore bekymmersamt.

Jag blev tvungen att blunda. Andas. Jag visste ju redan svaret. Men frågan behövde ändå komma ut.

Kloka nära hjälpte mig igår. Lät mig dela deras bild av N. Hur pigg han blivit. Hur bra han talar. Att deras egna barn inte tycker att han är konstig. Andra kloka har knåpat ihop små krokar att fästa upp min luftiga hud på. Lämnat mat och paket vid vår dörr. Ordnat och fixat med roliga saker. Ringt, skrivit, tänkt. Mitt hjärta värker när jag tänker på alla som mitt i det egna livets alla hörn ändå har kraft och mod att gå med oss igenom den här krisen. För det är vad det är. Livskris. Och jag tänker på alla dem som inte känner oss men som ändå följer våra steg. Ni hjälper oss alla. Mer än jag kan uttrycka i ord.


Kommentarer
Postat av: K M-A

Ibland får man någon styrka inom sig och det fick du när du vågade fråga, det var bra gjort av dig att du vågade detta! Ni finns alltid i tankarna vilken timme det än är på dygnet. Kram

2011-11-01 @ 13:17:31
Postat av: Fiffi

Livet är upp och ned sedan beskedet. Grymma, hemska underbara liv. Allt har fått ett annat perspektiv. Även synen på hopp och mirkakel. Bra att fråga kring det som tar utrymme i tanke och hjärta. Vi blundar och riktar vår tilltro till att detta går!! Hoppas på att tumören blir rädd och krymper lite till. För trots att vi inte vet så hoppas vi och önskar av hela vårt hjärta att guldet skrämmer iväg det onda. STOR KRAM till er modiga föräldrar och era fantastiska barn

2011-11-01 @ 13:36:16
Postat av: pia

En amerikan sa en gång till mig;

when that dark road comes, if it comes, I will walk it, but not before. I will rest and enjoy life as it is right now"

Eller som mormor sa; "Njut av livet idag, ta inte ut några svårigheter innnan, ty då får Du ju genomlida det två gånger"



Detta är svårt- men otroligt viktigt!

Och det är ju så barnen lever i nuet!

Styrka ger jag Dig!

Pia

2011-11-01 @ 19:18:56
Postat av: B

Du starka kloka människa.... jag beundrar dig för ditt mod och dina klokskaper men också för din förmåga att visa din sårbarhet. Det är tack vare att du är den du är och ni är dem ni är som jag och så många med mig vill gå den här vägen med er alla 4. Jag tror på mirakel.....

2011-11-01 @ 22:27:43
Postat av: Maria och Martin

Det du beskriver i din blogg är det jag varje kväll motar bort innan jag skall sova. Ens barn, den största kärleken som finns har cancer. Jag visste inte ens om jag vågade läsa när jag fick höra av A-K, men jag tog mod till mig och jag är glad för det. Du lyckas mitt i detta elände formulera dig på ett sådant fantastiskt sätt att man känner hopp och inte bara förtvivlan. Jag ville bara lämna en liten kommentar eftersom vi tänker på dig och din familj.

2011-11-02 @ 13:05:19
Postat av: Linda

Hej tjejen,



Du är stark, ni tar er igenom detta tillsammans.

Jag hoppas på ett tecken ett ord som ger hopp och ett svar i rätt riktning. Det måste ske snart! Jag tror på det och väntar med er.



Kramar i stora mängder

/L

2011-11-03 @ 15:39:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0