Berg och dalbana

Känslodraken, den gamla godingen från förr, åker upp och ner. Lite kittel lite illamående.

Vi bor i alla fall i helt rätt land och stad. Den här BONKen klassas tydligen som den främsta i norden. Det går ett rys i mig när jag tänker på hur mycket värre det hade kunnat vara rent kliniskt. Annan landsända samma diagnos inga läkare. Här samarbetar man. Infektion. Neuro. BONK. Diskuterar ibland hett. Väger pesten mot koleran samtidigt som man är mycket uppmärksam på det där andra. Glittrande ögon. Ord som trevande söker rätt väg. Fötter och ben som börjar tassa från sängläge till snitslad bana i grönsvettig gymnastiksal.

Jag känner mig lite som en gök. Här sitter jag i hysteriska kläder och känner mig uppspelt över att Ns nästa cellgiftsbehandling just startats. Gårdagen rann fram genom ett nollställt känslospsrläge. I dag känner jag mig nästan sugen på att dricka ett glas vin!


Kommentarer
Postat av: Fiffi

Ett steg framåt! Ta två glas, det är du värd! Kram

2011-10-07 @ 14:20:13
Postat av: Katrin

Hej Göken :) Ett steg i rätt riktning. Vad bra att nästa cellgiftsbehandling kunde starta nu. Jag ska tänka på dig ikväll när jag tar ett glas vin. Stor kram Katrin

2011-10-07 @ 14:46:13
Postat av: Din siamesvän

Jaaaa!! puss

2011-10-07 @ 20:05:29
Postat av: Lena

Yes, ta vinet, det vänder nu! Kram

2011-10-07 @ 20:15:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0