sjukhusliv

Känslodraken, den gamla godingen från förr, åker upp och ner. Lite kittel lite illamående.

Vi bor i alla fall i helt rätt land och stad. Den här BONKen klassas tydligen som den främsta i norden. Det går ett rys i mig när jag tänker på hur mycket värre det hade kunnat vara rent kliniskt. Annan landsända samma diagnos inga läkare. Här samarbetar man. Infektion. Neuro. BONK. Diskuterar ibland hett. Väger pesten mot koleran samtidigt som man är mycket uppmärksam på det där andra. Glittrande ögon. Ord som trevande söker rätt väg. Fötter och ben som börjar tassa från sängläge till snitslad bana i grönsvettig gymnastiksal.

Jag känner mig lite som en gök. Här sitter jag i hysteriska kläder och känner mig uppspelt över att Ns nästa cellgiftsbehandling just startats. Gårdagen rann fram genom ett nollställt känslospsrläge. I dag känner jag mig nästan sugen på att dricka ett glas vin!