Det där hjärtat

Det borde vara en fin dag. Vacker solhöst och den packade väskan som följde med till dagvården - sitter nu med oss i taxin hem igen. Om inget oväntat inträffar (feber, infektioner, sjuntar, blodbrist, förvärrade hudutslag, allergiska reaktioner eller annat vardagligt) så blir vi hemma till nästa vecka. Svårt att hitta kärnan i lågheten. För det borde ju som sagt vara en jättefin dag.

Vad händer med oss om vi Mister? Går hjärtat sönder då. Trasas själen ihop till något som varken går att känna igen eller veckla ut efteråt. Hur mår man den dagen man förstår att det är vad som ligger framför. Vad säger man. Till sig själv? Till sitt barn?

Jag tror fortfarande på att vi människor växer och blir finare av det svåra vi ibland tvingas att möta, tvingas att lära oss. Men sorgen den här dagen ligger kanske främst i insikten att. Nej, för första gången så vill jag inte lära mig riktigt allt. Låt mig få slippa just kunskapen om hur det känns när hjärtat brister. På riktigt.


Kommentarer
Postat av: Elinor

Kram!

2011-10-12 @ 16:57:45
Postat av: Johanna

Jag hoppas och TROR att du får slippa just den kunskapen, finaste K!



Stor kram till dig och din flock!

2011-10-13 @ 09:04:51
Postat av: Ingalill

Förstår att dina tankar är oundvikliga. Om!

Vi hoppas och tror att du skall slippa konfronteras med det outhärdliga. Som någon sa N betyder seger.

Han är en kämpe, en överlevare. Så är det bara.

Låter banalt men Fånga dagen och njut av din flock.

Styrkekramar i massor.

2011-10-13 @ 09:21:58
Postat av: Katrin

Förstår att tankarna kommer krypande. Jag hoppas och tror att du aldrig behöver gå igenom det värsta av allt. Samla krafterna nu och njut av att vara hemma. All kärlek till er från mig.

2011-10-13 @ 12:44:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0