Ett fint möte

Ibland är det tydligt. Vissa kommer i ens väg för att vi behöver dem. Igår korsades min av en generös och vacker person. Hon spanade in N och sa till sin pojke: ser du, han har en likadan shunt som du hade.

Och till skillnad från andra BONK-mammor så fångade hon in mig. Pratade. Om effekter och förändringar hon upptäcker nu, allt eftersom. Tröttheten. Ensamheten. Berättade hur hon ibland önskat dem leukemi "som alla andra" istället för den utbredda hjärntumör (av samma sort som N) dom aktut hittat. För tre år sedan. Så akut att läkarna först sagt att det inte var lönt. Inte lönt alls. Varken att cellgifta eller stråla... Precis så stod hon vid min sida. Frågade om vi inte setts tidigare, för jag var henne så bekant.

Ett möte jag kommer bära med mig länge. Jag hoppas att jag får tacke henne en dag för den kraft hon delade med sig av.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Vad fint att ni träffades. Hoppfullt också att de varit där ni är nu och det låter som att de är på rätt väg. Den väg som vi alla hoppas att ni också är på. Kramar

2011-10-18 @ 11:42:23
Postat av: K M-A

Det var en mening i att ni två fick träffas igår och prata med varandra. Att kvinnan la märke till just dig K och Ns. Ge er ett hopp. Hoppas gör vi alla. Kram

2011-10-18 @ 16:11:55
Postat av: Pia

Möten är livet och så var det en gång då Du Katarina och jag möttes, du stod och står för kraft, inspiration,kärlek, äkthet och en fantastisk närvaro. Självklart träffade hon Dig - det är få som du!

2011-10-18 @ 19:12:27
Postat av: Maria S

Jag måste bara säga att du skriver så fint, dina reflektioner över livet, relationer, stort och smått, lycka och sorg och din förmåga att kommunicera det - du har en gåva. Det är en gåva att få läsa och dela er berättelse.

2011-10-18 @ 20:58:27
Postat av: anna-sara

Vi möttes och delade skrivna ord. Dina ord dansar vackert där verkligheten är som fulast, jag önskar jag bodde nära. Att jag fick se dina barn, lära känna deras insida, lyssna på deras fina tankar och se hur du gör när du hamnar i situatioener av viljekrockar med dina små vägledare. Att vi kunde ta det där morgonkaffet ibland och reflektera över Nuet oavsett det bär höstens skrud, sommarens grönska, vårens löften om mirakel eller vinterns gråaste, smältigaste dag som bara uppkäftigt ber om uppmärksamhet. Jag önskar jag bodde nära, men det gör jag inte. I tanken är jag nära, jag bär med mig dej och ditt vackra leende och tänker att vilken tur att dina barn har dej till mamma. En insidavacker mamma. Det finaste. Krama din stora lilla kille och viska honom att han är den modigaste och viska till din lilla kille att det är tur för en storebror att ha just honom som lillebror. Vi är alla vackra. En del av allt. Tack för att du skrev så jag kan ta del av ditt liv. Kram så länge.

2011-11-09 @ 10:57:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0