Livskvalitet

Till och med jag börjar känna viss irritation av psykologbesök. Idag kom någon med en enkät om livskvalitet. Fint att psykologerna sitter och funderar på det här med livskvalitet men just nu är det något överflödigt att analysera hur vi upplever den. Men jag kanske bara är trött. Lite grinig.

Livskvalitet är så avlägset. Som Australien. Jag har för mig att jag har tyckt att den brukade vara morgonkaffe på stammisstället mellan dagis och jobb. Att äta gott ute på lunchen. Att få jobba bland riktigt bra arbetskamrater. Att kunna promenera hem, hälsa på kända ansikten i kvartersaffärer. Äta middag med tre killar omkring mig. Vardagsprylar. Stilla vuxenhäng med barn i säng. Varvat med andra, livligare kvällar. Kära vänner, vin och surr.

Jag sa till psykologen att komma tillbaka senare. Att jag har en kvart kvar bland mina killar. Att den är viktig för mig.

Ns tredje behandling blir klar ikväll. Men mönstret upprepar sig med förhöjda infektionsvärden och feber. Hemkomsten får vänta. Alltså det här med livskvalitet. Det går såklart fortfarande att hämta morgonkaffe mellan dagis och jobb. Och det går att surra med sina vänner. Men jag är inte hel när min flock är utspridd. Så enkelt är det. Så det skulle jag kanske kunna bjuda psykologen på att få analysera: Hur fixar man livskvaliteten på avstånd från delar av sig själv?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0