Något som triggar

Tanken svår att tänka. Nästan omöjlig att säga högt. Men jag tycker mig se små förändringar i Ns sätt att vara. En liten diff i den som är han. Inte helt lätt att sätta fingret på det som är annorlunda men visst finns det där.

Han pratar allt mer, orkar gå längre, orkar vara vaken fast han är trött. Samtidigt. Andra ord, glömska, ologiska utbrott. Det går inte att blunda för att tumören ligger och triggar. Om några veckor är det dags för ny magnetröntgen. Läkarna sa inledningsvis att dom inte förväntar sig att tumören krymt redan då men dom vill se att den inte växer...

Jag tappar nästan balansen när jag känner på det. Om den växer. Jag vågar inte ställa frågan vad som händer då. Jag vågar däremot gnälla tyst för mig själv. Unnar mig lyxen att känna mig ordentligt trött på mig själv och det här tillståndet av total utlämning till en nyckfull jävla skittumör. Trött på att inga känslor eller tankar stannar kvar på den plats där jag sist lämnade dem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0