Det här med hår är inte så farligt

Jag kom på mig själv med att glatt plocka bort hår från Ns kudde. En stund senare borstar jag lika enkelt av hela kudden. Pappan sa nyss med förundran i rösten att: Vad konstigt, jag trodde det här med håret skulle kännas mycket värre. Men det är snarare en lättnad över att cellgifterna redan verkar.

När mamma tappade sitt hår var jag på väg att raka av mig mitt eget. Jag ville så gärna visa lojalitet. Och stolthet. För jag var stolt över den där rakryggade mamman som vägrade använda den peruk hon skaffat. Hon avskydde den från första början. Bestämde sig envetet för att hon inte tänkte lägga sin energi på att upprätthålla fasader för andras välmående. Kraften skulle läggas på att besegra cancern. Punkt.

Underbara konkreta barn. N tycks helt obekymrad när vi talar om att hans hår kommer att lossna. Så snart infektionen har lagt sig har jag lovat honom ett span på avdelningens andra barn. "Alla utan hår men jätteroliga och leksugna". Hör jag mig själv säga. N blinkar inte ens. Ler bara lite lurigt när jag säger att han kommer se ut som en gullig bebis. Sen var det inte mer med den saken. Inte helt olikt mormoderns självklarhet. Det känns fint.


Kommentarer
Postat av: Anki

Jadu, Nils är en riktig liten luring :)Styrkekramar till er alla! Puss//Anki

2011-09-26 @ 18:13:28
Postat av: Anonym

Jadu, Nils är en riktig liten luring :)Styrkekramar till er alla! Puss//Anki

2011-09-26 @ 18:14:24
Postat av: ingvar

Många styrkekramar från kina,vi kämpar på och hoppas

vi ses snart.Ingvar

2011-09-26 @ 18:56:15
Postat av: Sly

Jag är med dig och er i tanken, hela tiden. KRAM

2011-09-29 @ 19:07:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0