Kaffe på fat

Svår natt och tung morgon. Jag sov hemma med lillebror för första gången på en vecka. Han hade mardrömmar och sov oroligt. Undrade på morgonen vart Pappa var när han nu inte låg i vår säng? Försökte äta frukost men kände mig så jagad av oroskrypningar att jag höll på att kräkas upp min smörgås. Det här med kräkningar lär för övrigt bli en del av vår vardag. Kanske inte det sätt jag främst tänkt mig använda för att bota min kräkfobi.

Kaffe på fat. Har legat en lång stund och myst med N på eftermiddagen. Han är lite piggare idag än igår men orkar/kan fortfarande inte prata eller vara uppe. Vet inte varifrån berättarbehovet kommer men jag började med att säga till N att han imte behöver gilla alla sjuksköterskor han möter. Och att han kan säga Hej Kaffetant, om det är någon som är lite extra jobbig. Fortsatte med att prata om fisar och hur usla fjärt-gener han har. Att Mormor och Morfar brukade ha fistävlingar i husvagnen uppe i fjällen. Och att min morfar i sin tur kunde fjärta så att det hördes från källaren till översta våningen. N skrattade.

Mina tankar irrar sig tillbaka till min mormor och morfar. Om tidiga morgnar nerkrupen i mormors säng och hur kokkaffet dracks på fat. Gärna med en sockerbit i munnen. Sen gick man upp för att jobba. Lata sig i sängen gick inte an när det fanns ett surstömmingssalteri och några ton fisk att ta hand om. N ligger stilla vid min sida, lugn av alla bilder från förr. Jag undrar över berättarbehovet. Det är inte jag som är på väg att försvinna... Eller så är det precis det jag är. Jag inser att jag är på väg mot ett nytt jag. Där minnen från min egen barndom är det enda som tycks oförändrade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0