Myrstegen går via isglass

Något har hänt sedan igår. Feber, infektion, svårlokaliserad smärta och morfindropp finns alla kvar hos N. Men hos honom finns idag också isglass och Saltkråkan. Jag är så vansinnigt trött. Hasar runt och gäspar lite överallt. Tror det betyder att min oro släppt lite. Att det faktiskt är någon av alla mediciner som tagit.

Tidigare idag mötte jag en rutinerad BONK-pappa. Tillbaka med återfall efter avslutad behandling. Han delade lugnt med sig av några erfarenheter.
1) Du äter mer så småningom. Då blir det fika hela tiden. 2) Man vänjer sig. Fast det är konstigt. 3) Det gamla livet kan inte komma tillbaka. Oavsett. Prioriteringarna ändras för mycket. 4) Det ordnar sig - dom är duktiga. Det sista sagt som motkommentar när jag presenterade oss "färskingar" (som vi kallas här) och Ns diagnos. Att han har en stor hjärntumör som inte går att operera... "Det ordnar sig - dom är duktiga".

Hemma i köket blommar för första gången ett vildvuxet skott från en vän i en stad allt för långt borta. Jag tänker att dom spröda små lila blommorna i all övrig bladröra, betyder något bra.


Kommentarer
Postat av: Fiffi

Gott att det finns så många kloka bonkare.Kan tänka mig att det ger en liten tröst. Ni är i goda händer och det finns hopp!! Tänker på er! Stor kram

2011-09-29 @ 22:14:26
Postat av: Linda M

Katarina, vill bara säga att jag idag från lönekontoret fått reda på vad som hänt N och att du bloggade på denna sidan. Jag blev så hemskt ledsen ska du veta och tänker på er. Jag vet att du är stark, fortsätt vara det. Jag vet också att läkarna i Sverige är duktiga. Tro på dem! Jag kommer att tänka på er varje dag och varje stund. Jag är ledsen att du bytt jobb. Hade hoppats att vi skulle äta lunch någon dag... såg fram emot det. Stor kram

från mig!!!!



Linda

2011-09-30 @ 12:53:29
Postat av: Katrin

Små ljusglimtar och små tecken är värda mycket och det är stort. Fint att läsa att det finns BONK-föräldrar som kan dela sin erfarenhet med er. Jag blir så otroligt berörd av isglass och saltkråkan. Jag tror på mirakel. Många kramar Katrin

2011-10-01 @ 09:12:15
Postat av: Karin

Hej Katarina!

Du skriver så målande, att jag riktigt känner dina känslor!

Vi fick reda på om N, av mor å far ( C och K på öjie)

Vi slutade att andas för ett tag... Kan inte förstå vad ni går igenom.det ända vi kan förstå är att det måste vara förlamande hemskt!

Vi tänker på er och vi sänder över all kärlek i världen!

Stor kram från Karin, Mikael och Mikaela

2011-12-02 @ 11:03:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0