Sött och salt

Svårt att säga vem som var gladast hemma hos oss i går. N log stilla. Satte sig i mitt knä på hallgolvet. Lillebror som morrande suttit påklädd i sin vagn nån halvtimme drog av ett stort leende bakom nappen. Studsade upp och kastade sig över sin älskade storebror och pappa där dom stod i dörren. Sen betedde vi oss som en ganska normal familj. N ville ligga själv på sängen i sitt rum. Pillade på en helikopter. Pappan tog en lång dusch. Tror att han kan ha rakat sig också. Lillebror tussade omkring mellan oss. Tydligt nöjd med att ha hela sin flock på samma ställe. Hemma i hagen. Jag försökte trolla ihop en middag. Under några sekunder helt fylld av lycka. Ickeoro.

Mötte en bekant i morse. Hon hittade först inga ord. Vad ska man egentligen säga när man ställs inför det här. Inför oss? Där stod vi en den branta backen vid den gamla korsettfabriken. Morgon och regn i luften. Pratade lite om hur allt redan är helt förändrat. Att det varken kan eller får bli sig likt igen. Livet. Under och efter den här resan vi påbörjat. Stannade till med tankarna kring hur högt pris vi betalar. För att bli påminda om vad som är viktigt.

N säger just: Mamma bloggisentjejen. Hehe.


Kommentarer
Postat av: Elinor

Tårarna rinner men jag ler och blir alldeles varm i magen när jag läser om er dag hemma tillsammans igår. Tänker så mycket på er och önskar så att N snart kommer hem till er igen. Bamsekramar Elinor

2011-09-20 @ 13:22:30
Postat av: Din siamesvän

Tårarna rinner även här.., tänk att N faktiskt fick och kunde vara hemma! Så rättvist och så självklart. Fast ändå inte efter tidpunkten då du sa adjö till ditt gamla liv...du underbara Mamma bloggisen tjejen. Vi älskar er.

2011-09-20 @ 19:46:19
Postat av: Katrin

Så fint.

2011-09-20 @ 20:46:42
Postat av: Ingalill

Du skriver fantastisk. Är med er med hela min kropp och själ.Det gör ont men det finns härliga små ljusglimtar du skriver om. Det ger oss hopp. Ordet ger dig, oss tid för reflektion, bearbetning mm i denna oerhört svåra tid. Det känns så viktigt för oss som är långt borta att få vara nära och med! Det är vi nu genom din blogg. Jag är så glad att du orkar skriva och delge oss alla härute så vi kan vara nära trots avstånd. Så många styrkekramar som jag bara kan ge till er. Nils vår solstråle får extra många. Snart ses vi.

2011-09-21 @ 09:39:22
Postat av: Fiffi

Tänk att vardagslyx helt plötsligt betyder något annat. Tänk att ni äntligen får vara hemma i lyan och gå omkring era myskläder. Bilden av N i sitt älskade rum gör att värmen sprider sig i hela kroppen. Ett steg framåt. Stor kram.

2011-09-21 @ 10:43:08
Postat av: Ela

Katarina, det Nils, du och de som står er nära går igenom är så orättvist. Jag önskar av hela mitt hjärta att Nils slapp lida och att du var tillbaks på ditt ”gamla mamma jobb” för att tampas med de futtiga vardagsproblem vi andra ägnar oss åt. Vanligt liv, inte bara korta ögonblick, utan hela tiden.

Kram, Ela

2011-09-21 @ 13:06:59
Postat av: Oskar

I alla tårar som stockar sig när jag läser dina fina, tänkvärda, berörande texter sprider sig samtidigt en värme i kroppen. I all lidelse och vånda så gläds jag mycket med er för det lilla. Att få vara hemma en stund. Alla. Familjen. Fortsatt massa tankar till er tillsammans med kramar, tårar och skratt.

2011-09-21 @ 21:18:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0