Vi som befolkar livet

En gammal vän skrev till mig. Om erfarenheter. Om att förstå en del av mina eftersom hon själv tvingats stå i dörren - som hon vet att jag passerat igenom. En lika enkel som sorgligt fin beskrivning. Vi har våra dörrar. Olika många men ändå. Dörrar har vi alla.

Och jag tänker på alla dem som velat säga mig att det egna livets små futtigheter känns fel att berätta om. Att det egna livet borde uppskattas mer... Och jag tänker att Ja. Uppskatta livet! Att få vara här, i det. Njut av allt fint som finns. Jobba mindre. Kramas mer. Gläds åt dom där "små futtigheterna" som ändå finns. I det egna. För jag tänker att så länge dom finns där (och berättas för mig), är ändå livet. Övervägande. Gott. Som i motsatsen till Ont. Om ingenting annat stör som är större än just små futtigheter - låt oss då fira det tillsammans, vi som befolkar livet. Sida vid sida. Livet med sina olika dörrar.

Inga stora nyheter i en gammal värld. Men fortfarande alldeles alldeles sanna.


Kommentarer
Postat av: Fiffi

Det är just det som vi behöver påminna oss om! kanske det enda positiva i denna helvetiska mardröm är just det- att se det viktiga i livet. Stort som smått. Gråa hår känns som lång ner på listan av viktga saker.... Bra med perspektiv. Stor kram från en som väntar på festen.

2012-04-03 @ 11:24:48
Postat av: B

Du säger det så bra...

Kram

2012-04-04 @ 22:34:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0