Bilden av en lång rad

Om Lillebror frågar mig om några år, hur var sista julen. Vad kommer att vara viktigast och starkast att ge till honom. Om han inte minns den själv?  

Är det hur vi tidigt på morgonen myste tillsammans i sängen, stor bror vid sidan av lite mindre. Är det kittlandet eller hur den lilla tog på den störres huvud. Innan jag frågade om någon trodde på tomteklappar under granen. Raketerna iväg för att väcka pappa och morfar. Är det glädjen över en dag med goda saker. Chokladtomte. Redan till frukost. Två som springer för att öppna. En tomte som direkt avslöjas som den farfar han är. Är det den ovanliga snön ute. Brasan inne. Eller den gamla julsagan om pojken som tar paket från rika och ger till de fattiga. Och han som förstår den. För första gången. Eller är det den sena avslutningen på dagen. Med en sovande storebror. Och en väldigt vaken lillebror. Som liggandes i mitt knä nöjd säger på sitt nya språk: Ure glad! Kanske är det allt och lite till.

Eller. Om minnena gör allt för ont för att kunna plockas fram. Då blir det kanske bara det innersta av den här dagen. Att den gick att vara i. Utan tankar framåt eller bakåt. Utan tankar på att den skulle vara. Någonting annat än ännu en jul i en lång rad av många andra.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Jag är glad att läsa att ni fick en bra julafton. Att barnen var glada. Nu är det julnatt. Jag önskar er en bra dag imorgon också. Kramar Katrin

2012-12-25 @ 00:41:55
Postat av: Märkt

Vad fint för Ture och för Nils. Att det blev en ljus jul. Ett fint minne att plocka fram många gånger. Även om det smärtar så kommer minnet vara ljust! <3 <3 <3

2012-12-25 @ 14:45:16
Postat av: Anna

God fortsättning, ljus och värme från Stockholm!

2012-12-25 @ 15:32:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0