Hemmataket

En konstig tid. Smärtsam men varm. Bland hopp om julgran och rädsla för avslut.

Men inte idag. Ingen ska lämna idag. För om en stund är flocken samlad och alla ska åter sova under samma hemmatak. Koka knäck först. Komma till himlen. Måste faktiskt vänta lite. För vi är långt ifrån klara.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Finaste fina! Har idag läst ikapp din blogg, hade ju önskat så att du aldrig hade behövt ta upp den igen. Tårarna strömmar, herregud vad ni får gå igenom!

Jag hoppas att det dröjer innan ni är tillbaka här, för nej, ni är inte klara än. Jag hoppas ocksåatt vi INTE ses på ett tag, för det innebär att ni får vara hemma och inte på BONK. Men jag vill höra din röst...så jag ringer under veckan. Som alltid, många kramar och all styrka o kärlek jag kan ge er!

2012-12-17 @ 15:30:07
Postat av: Mia

Mitt hjärta brister när jag läser det du skriver och tårarna går inte att hejda.

Jag visade era fina bilder på familjen för mina tjejer och de tycker precis som jag att det är orättvist - att vissa får en kortare tid tillsammans än andra. Vi tänker på er och önskar er en mysig jul tillsammans - med god knäck och utan akutbesök. KRAMAR från Skåne

2012-12-17 @ 19:24:23
Postat av: Katrin

Det gör så ont, samtidigt så mycket kärlek och närvaro. Jag tycker att det är fantastiskt hur ni tar vara på den tid ni får tillsammans. Jag önskar att ni får en fin tid tillsammans nu. Inga mer akutbesök på länge. Kramar Katrin

2012-12-18 @ 11:00:33
Postat av: Anonym

Jag går sönder, det värsta tänkbara. Men också så mycket kärlek och värme, dina ord går rätt in i hjärtat. Massor av varma, innerliga tankar till er.

2012-12-18 @ 14:25:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0