Spiggen

Jag har gått omkring ute i några timmar. Försökt resonera med oron över den tisdagströtte. Försökt tro på att fem dagar efter en hjärnblödning, får man vara trött. Men oron lever sitt eget liv. Gör mig matt.

Och jag tänker Är det så här vi ska ha det nu? Oro. Överallt. Hur kunde det bli så här. Var det för att jag sa i mitt tidigare liv att jag inte är rädd för något. Bara döden?

Jag möts i hallen av spindelben och utsträckta armar. Innanför linnet och de nu allt för stora småkallingarna. Förra årets storlek. Egentligen inte så mycket spindel. Mer en spigg. Glad. Pratsugen. Och jag kan andas igen.

 

Kommentarer
Postat av: Karin T

Hjärtat brister, N är en fantastisk pojk!
Mina tankar finns hos er .
Kramarom fam Tarland

2012-12-19 @ 11:24:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0