Normalisering i gränslandet

I den här märkliga galaxen dit vi rymdskeppats, på planeten där ingen vill vara. Platsen där inget påminner om det hjärtat vill ha. Där sker konstigt nog en normalisering.

Acceptansen är inte helt på plats men det går att vänja sig. Nu är vi vana vid livet på barnsjukhuset. Lukterna av guldmedicinsbarn. Gifterna som dödar celler och får hår liksom smaklökar att gå i ide. Och jag vet ju. Hur ångestfylld strålningen än känns - så kommer även livet där nere i källaren att kännas vant. Så småningom.

Tänker att det låter rimligt. En stund i taget. Dag för dag. Steg för steg. Står vi ut - vänjer oss. Hjärtat längtar hem hela tiden. Men hjärnan börjar acceptera. Vi bor faktiskt här nu.


Kommentarer
Postat av: Ylva

Å lilla hjärtat vad jag skulle vilja vara där för er! Kämpa på, det kommer att bli bra, så småningom. KRAM och massor av varma tankar, Ylva

2012-02-02 @ 13:12:35
Postat av: Fortsätt kämpa och vara den underbara mamma och människa du är! Miraklet kommer att ske, jag tror på det. Lilla underbara pojke. Tusen och åter tusen kramar från mig.

2012-02-02 @ 13:52:46
Postat av: Katrin

Tappra lilla du, skulle så gärna vilja vara där och bara finnas hos dig. Du uttrycker känslorna så fint och jag tror du har rätt att ni klarar det genom att ta ett litet steg i taget. Det kommer att gå bra! Varma kramar katrin

2012-02-02 @ 15:23:43
Postat av: Maria

2012-02-02 @ 15:31:21
Postat av: Maria

Att acceptera något sorgligt och orättvist är svårt. Man måste inte gilla det man accepterar.

Acceptans är inte att ge upp,acceptans är att se verkligheten för var den är, just nu.

I morgon kan det se annorlunda ut.



2012-02-02 @ 16:05:37
Postat av: Elinor

Jag tänker på er så, varje dag, när jag går förbi ditt rum. Önskar så att N blir bra, att ni får bli en hel familj igen som får vara hemma i soffan och mysa. Finns det något jag kan göra för dig så hör av dig! Saknar dig här på jobbet! Stor kram Elinor

2012-02-02 @ 17:47:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0