Shotar vita soldater

Solsken och ganska lugnt härinne. Det känns som att jag börjar förlika mig. Att leva tillsammans med en livsfarlig sjukdom i familjen. Jag råkade höja blicken för en stund. Bara för att inse att där fanns allt för många ovissheter för vad jag orkar ta in. Bättre då att gå med öppna ögon ett rum i taget. Om inte annat så för att hålla ångesten begränsad. Den slukar mig om den får gränslöst utrymme.

Värdena är fortfarande kassa och nu injiceras dagliga shotar av hemsjukvården för att kicka igång benmärgen. En benmärg som verkar vara riktigt trött. Inte riktigt vill vakna. Vi hoppas på strålstart om 5 dagar. "Hoppas på strålstart". Behandlingen kommer att vara mycket tuff och ändå vill jag nu bara komma igång. Surrealistiskt.


Kommentarer
Postat av: Fiffi

Hej!

Vilken tur ändå att ni fick "smälta" detta en vecka till. Helt klart något annat att vilja komma igång. Hoppas att N och den lilla benmärgen kvicknar till.Skickar en stor kram. Hoppas att vi ses snart!

2012-02-09 @ 15:22:18
Postat av: Pia

Jag hoppas på STRÅLANDE DAGAGAR!

STRÅLKRAMAR

2012-02-09 @ 18:20:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0