Vi har alltid rätt

Eller hur mamma, du och jag har alltid rätt. Pappa har bara rätt ibland. Säger N och leker glatt vidare.

Strålläkaren sa bestämt nej till start. Alldeles för låga värden. Alldeles för lågt för att klara den förhållandevis höga dos som ryggrad, buk och huvud ska få. Där satt vi. I ett måndagsförvirrat väntrum. Morgontrött vårdpersonal. Maskiner som ska kalibreras. Mitt emot mig satt två kvinnor med stubbat hår. Stenansikten när jag gömde ögonen i sjalen och grät. Följde läkaren in i ett fönsterlöst rum. Slitna möbler, hotfulla pärmar. Hon tog i mig. Jag förstår att det är otäckt. Vi tycker också att det är jobbigt att behandla barn. Det är det alltid. Jag har själv barn i samma ålder. Sa hon. Och jag grät ännu mer. Innan jag slutade. Och gick ut till N.

Det verkar dröja till nästa vecka innan strålningen börjar. N är glad som en sol. Och konstigt nog är jag lättad. Jag var inte redo att starta det här. Men nästa vecka. Då är jag där. Tänker att det var en mening med det här också.


Kommentarer
Postat av: Ylva

Oj vilken pärs, och vilken lättnad för dig! Någonstans finns det en mening, ibland lättare att se, ibland dolt i lång tid. En veckas respit nu. Hoppas N mår ok under tiden och ni får 7 bra dagar. En varm famn att krypa in i skickar jag via nätet!

/Ylva

2012-02-06 @ 12:33:10
Postat av: Helena

Hej,

vilken jobbig dag. Jag har bara en dum fråga, hur kommer det sig att man inte kan cellgifta bort hela tumören om han nu svarat så bra på behandlingen hittills? Hoppas ni hinner samla kraft under veckan. Tänker på er varje dag! KRAM

2012-02-06 @ 20:42:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0