En helt vanlig helg

Vad är det med helgdagar som gör att N alltid blir sjuk. Sjukare? Sonden med sin långa magsvans kräktes upp likt en tsunamivåg innan gårdagsläggning. När den snabbt och enkelt ska sättas in lördag morgon. Tänker jag i mitt försök till positivt tänkande. Ja då har värdena rasat till tankningsnivå för nästan första gången. Följt av ett kraftigt förhöjt infektionsvärde. Så gick det med det snabba besöket. Efter lillebrors lunchsömn tar vi övernattningsväskorna med oss till andra sidan stan. Till pojken som grät och försökte protestera i morgonens hemmahall. "Jag vill inte åka till sjukhuset jag kommer inte alls att få åka hem jag kommer att måsta stanna kvar." Blir så trött. Tröttare.

Men den där orosmasken som jagat omkring hela morgonen har lagt sig. Nu vet vi i alla fall hur det blir den närmsta tiden. Välkommen tillbaka antibiotika och hemsjukvård tre gånger per dygn.

Laleh sjunger sin "some die young" på radion. Jag som just tänkte skrika ut att Nu räcker det. Inte en enda till i min närhet får bli sjuk. Hör ni det!


Kommentarer
Postat av: Anna-Karin

...but you better hold on... Fortsätter hon. Det är ljusare.

2012-01-28 @ 13:42:58
Postat av: Anonym

Dont Give Up. Det är alltid mörkast före gryningen. Vackraste. Men gråt hos någon ibland och var riktigt hopplös. Va allt du inte anser dig få vara. En stund bara. Sedan minut för minut. Kanske jag inte förstår eller så gör jag det rädslan att förlora sin fina kärleksprins. Minut för minut. Ta bara minut för minut. Då blir varje stund en seger . Maraton är tungt att springa men varje steg är ett steg närmare mål. Kram

2012-01-29 @ 07:35:43
Postat av: Anonym

Från Ekenberg . Ovan skrivna.

2012-01-29 @ 07:36:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0