Stjärnlöst

Mörkt ute och huden knakar av söndagsångest. I morgon åttonde cellgiftningen. Den där riktigt tuffa, nedbrytande varianten. Den som är lite mer av svart diamantmedicin (än guld). Fyra dagars inläggning och därefter ännu en knölig tid med dåliga värden och allt vad det för med sig. Tanken på att inte få fortsätta det alldeles vanliga liv vi för ett tag haft till låns. Är som ett svart hål, suger åt sig alla solstrålar.


Kommentarer
Postat av: Johanna

....men snart, snart är det över och N är frisk igen! Ljuset och stjärnhimmelen är nära! Jag håller tummar och tår för att denna behandling inte ska bli så jobbig för er. Och skickar en riktigt stor, go styrkekram till min fina kaka!

2012-01-15 @ 19:23:57
Postat av: Pip

<3 Kram kram kram kram <3

2012-01-15 @ 21:03:31
Postat av: Pip

<3 Kram kram kram kram <3

2012-01-15 @ 21:03:49
Postat av: Mia

Kanske är det så att när det är som allra värst så vänder det ... resan går mot ljuset ... inte alls mot mörkret ... Med all kraft i världen önskar jag er lycka till med den åttonde mirakelkuren och att den jobbiga tiden därefter blir så kort som möjligt. KRAMAR till er alla - många mil bort ...

2012-01-15 @ 21:41:44
Postat av: Katrin

Tänker på er idag, som alla dagar, men lite extra nu när åttonde behandlingen börjar. Kram och kärlek

2012-01-16 @ 10:55:17
Postat av: K M-A

Tänker på er, nu när ni kommit till åttonde behandlingen och önskar lycka till!



Tänker tillbaka på allt du haft kraft att skriva från början och tycker att ni är och har varit fantastiska hela familjen!

2012-01-16 @ 16:32:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0