Svarta hål och vintergator

Hur jag än vänder på det så är det en alldeles egen känsla att se och möta de lite äldre barnen, tonåringarna, på bonk. Det är något i deras blick. En vintergata. Och det skär i hjärtat när jag ser dem. Vissa med så tunna kroppar att jag nästan börjar gråta. Men det gäller att vända bort sin egen blick innan. Deras skarpa ögon ser allt och tillåter ingen medömkan.

Att sitta med en morgongråtande pojke i knät vid hemmafrukostbordet. Pojken som gråter floder över att tvingas till sjukhus. Inte lätt det heller men han är som tur är fortfarande liten nog att visa sina tårar. Fortfarande liten nog att låta sig tröstas av en mamma han tycker luktar gott. Jag får krama honom hårt tillbaka. Känna värmen och snusa in doften från hans fjuniga fina huvud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0