Om att inte vara ensam

Lyssnar på morgonregn mot tak och fönster. Ser en annan tid. Helt utan att tycka något så tittar jag på det som varit ett stort behov av frihet. Av luft och rörelse. Av att aldrig vara beroende.

Men livet blev bättre än så och här är jag nu. Tidig morgon utan att kunna sova. Jag väntar på att hissen ska stanna uppe under taket och låta N komma hem igen. Tiden tillsammans. Luften.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0