Växthuset

Söndagshänger med familjen på bonk. Skatten och Tussen myser tillsammans i sängen. Lillebror lycklig över lånet av storebrors kanin. Storebror lugnt konstaterande att "det var skönt utan sond". Nu när även den nya sonden kräkts ut och ersatts av ännu en. Finska dinosaurier på TV. N minns att mamma har en vän som pratar finska och att det är ett fint, men konstigt, språk. Re-a-litet.

Jag kommer på mig själv att snegla mot det halvmåneformade huset. Alldeles innan dom höga kloka gamla träd som står i sjukhusets skugga. Växthuset. Huset där tillväxten följs. Dit ska vi. När N blir frisk. När han blir frisk. Då ska jag le och glädjas varje gång vi styr våra steg mot just det huset. Det ligger snällt och stilla vid skogsdungen. Kan inte höra att det ropar på oss. Inte än. Men jag gör mitt bästa för att trigga igång hoppet. Att vi ska bli riktiga inventarier, dinosaurier, där.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0