Våga spegla oss

Stilla. Barnsjukhuset är på väg att göra helg. Vi väntar på blod som aldrig verkar komma.

Tålamodet. Tålamodet. Lättare att vara i intet här på sjukhuset än hemma. Enklare med infogningen. Här kliver vi in för att så snabbt som möjligt få komma hem. Hemma. Vet vi inte längre var vår längtan vill ta vägen.

Det börjar kännas allt mer osannolikt. Med någonting annat. Än det här. Desto viktigare att börja spegla oss mer. Mot det friska. Vi är alla så bleka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0