Drömmar

Drömde. Att jag kom tillbaka till mitt gamla jobb, vuxenstället, för att börja arbeta igen.

Människorna där var tydligt annorlunda. Förändrade. En hade tappat håret och slutat prata. En annan kunde inte gå utan fördrev glatt dagarna liggandes. Dom flesta rum var tomma och mitt var flyttat. Det låg egentligen där det brukat. Men väggarna hade justerats så när jag gick in genom min vanliga dörr kom jag till en annas rum. Och dit passade inte nycklarna längre. Rummet låg fortfarande på solsidan, den jag är så förtjust i. Men det var skuggat av någonting utanför så det gick inte längre att bada i ljus. Jag vågade inte gå ner till fikarummet för att hämta kaffe. Ställde mig istället i den helt tomma korridoren. Såg mig frågande omkring utan att förstå vad jag nu skulle jobba med? Tänkte att dom får hjälpa mig. Alla var ute och gjorde någonting som jag inte var med på men jag visste att dom snart skulle komma tillbaka.

Sedan satt jag hos ett medium. Hon skulle lägga sina kort och se in i mig - för att ge mig svaret på hur det ska gå för N. Jag tänkte: nu sker det. Nu har jag äntligen kommit hit dit jag länge längtat efter att få vara. Fast jag egentligen inte alls törs höra svaret. Lite som när man länge längtat efter en resa och när man väl ska åka så kan man tänka sig att vänta några dagar till... Tyckte att kvinnan framför mig såg allvarlig ut men hon sa ingenting. Och fastän jag var nervös och trots att hon var så allvarlig, så var det ingen katastrofkänsla hängandes i luften. Jag kunde förnimma en äldre man vid hennes sida. Han satt helt lugn. Snäll. Och jag vaknade.

Morgonskimmer och sovmorgon. En av min stads käraste sångare bor i mina kvarter. Vi hängde samtidigt på apoteket i morse, väntade på mediciner till våra jämnåriga barn. Jag visserligen med många fler askar men ändå. Han var trött och jag försökte se cool ut. Ovanligt misslyckat men det får jag bjuda på. Lånade med mig hans röst och sånger i mitt huvud och gick sedan ut.


Kommentarer
Postat av: Fiffi

Väntar på att han skall ringa....

2012-03-14 @ 15:53:44
Postat av: A-S

Du blir aldrig densamma igen. Dina ögon har ju öppnats. Någon tar hand om dej. Såklart. Han går bakom dej och håller dej. Solen kommer skina igen.... Det kommer den. Jag skulle gladeligen möta era öppna ögon, men inte alla vågar det. En klok kvinna sa; u dont fear what is u fear what isnt...

Kärlek till er. Hoppas en strimma vårsol når ända in. Kram

2012-03-16 @ 19:25:56
Postat av: Anonym

Kommer ihåg när du berättade om Sångarens konsert i somras. Lyssnar på "Det som dom aldrig nämner" och funderar på om H sjunger om hopp eller kärlek. Eller kanske både och. Fint är det iaf! Kram C

2012-03-18 @ 19:08:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0