En liten hand

Tom. Liksom vitt dis över hjärtat och tankarna. Pratade länge med psykologen igår. Om döden. Hon är klok på riktigt och har sett. Allt för mycket. Delade sina erfarenheter om det vi räds allra mest. Ursäktade sig lite när hon själv tyckte att pratade till mig som en mamma. Jag svarade att det var helt ok, den platsen är ändå ledig.

Tänk att få ha en mamma vid sin sida. När det som nu är svårt. Jag har å andra sidan skaffat mig andra, vuxnare, som står där. Men jag hade bra gärna velat ha en, min egen, här.


Kommentarer
Postat av: Jeanette

Det är klart att ingen slår sin egen mamma. Men hon ser dig från himlen och vakar över dig. Och när du minst anar det kommer hon ner och lyfter upp dig. KRAM

2012-03-06 @ 10:31:19
Postat av: Therese

Alla behöver vi en mamma att luta oss mot då och då.. Jobbigt att behöva vara sin egen, särskilt när livet är svårt! Tänker mycket på dig och följer er resa med hopp om en frisk liten N. inom kort!

Kram, kram

2012-03-06 @ 22:20:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0