Vägpinnar

Vi som går omkring och söker efter borttappade liv, vi blir så varma när vi möts. Det ligger något syrerikt över oss i dessa stunder. Vi som delar upplevelsen. Att ena dagen haft något helt annat. Än det vi nästa dag. Måste leva i. Vi berörs av varandras erfarenheter och vi ler varmt över det som förenar oss. Vi på andra sidan spåret. I marginalen. Lite som reflexpinnarna som markerar vägkanten när det är snö. Utanför stan. Vi är dom pinnarna, vissa raka andra knäckta. Av plogbilar och annat.

På köksgolvet sitter en lite trött men glad N. Han ska pärla ett halsband till sin favorit på sjukhuset. "Så att du kan tänka på mig dom dagar jag inte är här".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0