Vakendrömmer

En brun decimeterbred rand syns nu tydligt efter hela Ns ryggrad. Bra konstigt, som om han solat. Och det har han ju på ett sätt också gjort.

Hör honom diskutera strålningsmask och annat som hör dumma knölar till. Han och vuxenvännen som delar erfarenheten av just knölar. Sedan är diskussionen över och han blir tyst en stund. Vill inte svara. Processar. Därefter forslas vuxenvännen in till lego och lek. Jag sitter ensam kvar i köket. Tänker att han är fem år och att han i vissa frågor redan kan så mycket mer än mig.

Kommer på mig själv med att vakendrömma. Om sommar och en efterlängtad resa hemhem. Norrut. Ser en utmattad men frisk och glad. Familj. Hemma i norr för att helas. Pusta ut. Återuppbygga mod. Och livskraft. Ser oss titta tillbaka på en resa som ryser oss. Ser mig själv gråta en skvätt både lite här och där. Sedan. Försiktigt. Vågar vi höja blicken. För att börja se framåt. Det vakendrömmer jag.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Kanske inte bara vakendröm utan även sanndröm!



Kramar om

2012-03-25 @ 12:32:29
Postat av: Elinor

Vill skicka dig och din familj en stor kram! Har läst många av dina bloggar ikväll. Det kommer att gå bra och när du kommer tillbaka till jobbet så finns vi där för dig! Kram!

2012-03-25 @ 22:12:52
Postat av: B

Drömmarna är nödvändiga och är till för att förverkligas!

Kramar

2012-03-26 @ 20:33:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0