21

Uppmanar en vän att vara i här:et. Nu. Andas. Där hon står i sitt. Längtar själv efter att få fly till ett då eller ett sen. Men det fungerar inte. Kanske har jag gått in allt för hårt i att vara i det här. För att kunna smita undan nu. Kluvet.

Två små pirrglada bröder följdes åt till dagis idag. Den mindre av dem först lite skeptisk, vågar inte riktigt tro på det vi säger. Den större redan protesterande mot att bara få gå några timmar per dag. Och här hemma sitter sedan vi vuxna. Och undrar hur man gör. Vilken av alla lyxiga möjligheter. Vi ska ägna tiden åt. I den här nya tillvaron. Tre veckors frist innan nästa cytostatikaomgång startar. Tre friska veckor. 21 dagar. Där vi kan ha det som alla andra. Nästan. Det är så overkligt att jag skälver till. När jag ser siffran mina fingrar formar: 21.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Så härligt för de små bröderna, verkligen skönt för båda. Så gott att han protesterar och vill mer. Tre veckor, det är hela maj. Hoppas att ni kan vila och hämta kraft. Kram

2012-05-07 @ 10:48:33
Postat av: Sofia

Så himla härligt det måste vara för både storebror o lillebror! Hoppas att ni kan njuta lite o ta hand om varandra dessa dagar. Stor kram

2012-05-07 @ 19:49:47
Postat av: Mia

Jag ser mina egna barn när du beskriver de två bröderna tillsammans på väg till en rolig dag på dagis ... detta fantastiska ställe där alla kompisar finns ... Vad mysigt att de i alla fall under några veckor får chansen att uppleva mer normala dagar. Ta vara på de timmar ni vuxna får tillsammans - långa luncher och promenader. KRAMAR

2012-05-11 @ 12:30:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0