Inte ett enda av alla mina barn!

Ett lågt eko i min själ. Upprört. Nej nej nej.

Orden som just nått mig, om det lilla vackra barn vi fått lära känna. Han som var klar. Men som nu ställts mitt emellan igen. Livet. Och det där Andra. Han vars familj nu klivit in i ett annat väntrum. Rummet. På sidan om. Väntrummet till Återfall. Rummet dit ingen vill.

Det lugna och fina som försiktigt testar att vara hemma hos oss, kan inget göra för att hejda. Dagen suddas ut. Blir otydlig i kanten. Mina barn är mina. Men det är alla andra barn också. Och inte ett enda av de barn jag känner. Ska hamna. På. Den Fjärde Stolen. Inte ett enda. Jag vägrar låta det ske. Det räcker faktiskt nu.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Ja, nu räcker det! På riktigt!



KRAM till dig

2012-05-13 @ 17:07:58
Postat av: Mia

Varför kan inte bara glädje och lycka få råda? ... i alla fall när vi pratar om allas våra dyrbara barn ... Styrka till er! KRAMAR

2012-05-14 @ 18:43:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0