Automat

Skillnaden mellan vad jag önskar mer än något. Och det som är ett faktum. Skevheten är så stor att jag i vissa sekvenser börjat tro att den är på låtsas.

För hur kan kärleken vara så vacker. När det finns ett givet slut som är så stort. Det borde inte vara möjligt att andas där.

Och ändå. Är det just det kroppen fortsätter göra. Andas ut. Sedan in. Det finns ingen bot mot det här. Ut igen. Vi lever fortfarande och lite till. I det koncentrat som blir när tiden krymper. Till middag får det bli något lite extra gott. I morgon också.


Kommentarer
Postat av: Helena

Kan inte göra annat än att skicka världens största kram till er alla fyra! Ta hand om dig!

2013-04-03 @ 20:23:40
Postat av: Mia

Varje dag borde få lite av det extra ... det extra goda ... för att orka med. Ni är i mina tankar ... tusen bamsekramar till hela familjen.

2013-04-05 @ 15:09:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0