Det är nog lite tungt nu

Han kommer in och tittar på mig. Där jag ligger ihopkrupen. Lyfter försiktigt upp min följeslagare som barn. Lägger honom vid min kind och säger mjukt. Här mamma. Nu behöver du inte vara orolig mer. Nu är Långa Hunden här, då försvinner oron!

Jag lägger armen kring min långa hund. Fortfarande med lappen kvar på örat. Den med mitt sydda namn i rött. Sjuttiotalets streckkod. Sedan somnar jag ifrån illamåendet, som är så massivt att jag inte kan stå upp.

Timmar senare. Från viloläget orkar jag nu kika lite på kärlekarna där de pratar och rör sig i köket. En snödroppe. Som intagit vattenkranen. En vitsippa. Som sjunger. Och så en lila. Han är trött. Men väldigt vacker.

Långa Hunden är okej. Han är fin. Säger han som nu krupit ner vid min sida. Pillar lite på namnlappen. Jag tänker att allt kommer kännas bättre. Redan i morgon. Men jag måste nog vara en aning snällare mot mig själv.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Ja. Var extra snäll mot dig själv. Alltid.

Extra stora kramar från din vän på andra sidan vattnet

2013-04-05 @ 22:20:42
Postat av: Sofia

Tänker på dig..du är värd det bästa! Varm kram

2013-04-05 @ 22:24:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0