Uppknuffad av en Tuss

Han blir så ledsen. Tårarna mot min hals. Jag vaggar honom i min famn, som om han vore riktigt liten.

Jag förstår faktiskt, säger jag. Jag förstår att du blir ledsen av att glömma bort vad du vill säga. Hela tiden. Ibland när du hör att min röst blir hård, så som nyss, då är det för att jag också känner mig ledsen... Men du. Jag tror att alla ord och bilder de finns kvar i dig och med lite hjälp kan dom komma ut. Vet du. Jag tror faktiskt, längst in i mitt hjärta, att det kommer bli bättre. Jag tror verkligen det.

Lillebror går och hämtar Långa Hunden. Som tröstat liten mamma. Sedan sätter han sig på sin stol. Och äter två fiskpinnar. Han som aldrig ätit mat. Fastän han är på sitt fjärde. Han sätter sig och börjar äta. Efter att ha tröstat sin bror.

Jag behöver fortfarande en ny strategi. En inställningsram att luta mig mot för att klara av den här allt mer svårbalanserade situationen. Men den där obekväma Gropen. Den är jag bestämt uppknuffad ur.


Kommentarer
Postat av: Märy

<3
När man står varandra nära så bär man varandra. När du svajjar så tar T ledning framåt. Som att sätta sig och äta.
Vilken stark familj ni är - nästan som ni är ett med varandra. Oavsett om livet bli långt eller kort så har ni en intensiv gemenskap som många andra saknar.

Stor kram, ses snart!

2013-04-17 @ 13:02:40
Postat av: Anonym

Stackars liten. Vad jobbigt för honom att inte få fram det han vill säga. Men jag tror också, som du, att allt finns kvar inom honom. Det blir väl för honom som för oss andra. Det knyter sig när man inte får fram det man vill säga och sedan blir det som en ond cirkel. Mi

2013-04-17 @ 14:17:56
Postat av: B

Älskade, kära, fina N & T

2013-04-17 @ 14:55:27
Postat av: Johanna

Vad fina ni är, allihop!

2013-04-17 @ 17:31:37
Postat av: Mia

Vad fint ... helt ofattbart ledsamt ... men fint. KRAM

2013-04-19 @ 08:15:41
Postat av: Anonym

vad har hänt, var är ni?

2013-04-21 @ 18:17:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0