Gryning

Direkt när jag vaknade tänkte jag på flickan. Det räckte att kliva in på avdelningen för att förstå. Hon är borta nu.

Under dagen är det som att lite av spänningen släpper men det är fortfarande stilla i korridorerna. På väg till ännu en undersökning passerar jag hennes familj. Dom väntar utanför en frostad dörr i en enslig gång. Jag vet vad det är för ställe. Med ögonen nickar jag tyst till flickans Farmor.

Den här långa dagen. Vår grönbrunögde börjar sakta komma tillbaka till oss. Och jag är för första gången glad över att få tillbringa en natt här. Trots att jag kommer ligga vaken ända tills morgonpersonalen kommer.

I köket satt en mycket vacker person framför mig. Ännu mer bekant här än jag. Hon vet hur det ser ut på andra sidan den där dörren och hon hjälper mig se skillnaden just så rak som den är. Här finns ett fortfarande. Inte mindre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0