Den enda som vågar svara

Jag ringer in till den tyngre av avdelningarna. Säger att jag behöver prata med en specifik. Tillägger att det inte är något allvarligt som hänt men.

De måste fostra oss i att det bara finns en sak som är värre än ett dåligt besked och det är besked som ändrar sig. Så säger de. Barnonkologerna. Ogillar de lösa frågor många av oss tigger om att få tillbaka i mer fast form. Och kanske är det helt rätt. Kanske är vi inte helt kapabla att förstå att en trolig utveckling inte är detsamma som den faktiska. Den som kan bli alldeles oavsett vad procenttecken, senaste röntgenplåtar eller prover visat. Eller så är det bara ett misskommunicerande. Mellan vetenskapliga naturvetare som ogillar ogrundade spekulativa uttalanden och anhöriga som vårdar sina hotade barn och behöver se ett ljus för att kunna fortsätta gå. Men det är inte längre så viktigt för mig. Det att få vågar på det sätt jag helst hade önskat. Det spelar ingen roll eftersom jag vet att det finns En jag kan prata med.

Hon, den specifika, hon känner mig nog ganska väl nu. Förstår vad jag fastnat i. Och trots att hon står mellan telefoner och direkta frågor från operation så tar hon sig tid. Ställer några frågor och svarar mig:
-Jag tycker att du ska köpa stövlar.


Kommentarer
Postat av: Lena

Den finaste! Tack och lov att hon finns. Kram

2013-08-21 @ 20:06:52
URL: http://levamedsorg.blogspot.com
Postat av: Lisa H

Klart du ska! Heja Nils som ska börja skolan. Det verkar vara precis som vanligt, precis som det ska vara. En första skoldag med nervösa ungar och känslosamma föräldrar. Nya ryggor, stela jeans och lukten av tomteskur på bänkarna ... Jag hurrar för modiga Nils och alla andra ettor som vågar så mycket. Och alla stolta mammor och pappor som tittar på och värker. Tänker på er och skickar pussar och kramar xx

2013-08-22 @ 00:59:44
Postat av: Stina

Det måste vara doktor MB du skriver om, med den fina blåa doktorsklänningen, leendet, värmen. Hon som tog emot oss när vi kraschlandade på avdelning 322, hon som sa saker som gjort hela skillnaden för vår flickas resa under de här två och ett halvt åren. Hon som fortfarande är i min tanke varje dag, i mitt hjärta för evigt.

Jag är mamma till Elsa, snart fyra år, som fick diagnosen ALL den 11 april 2011. Elsa har behandlats på NÄL i Trollhättan. Vi bor på Orust och i vår familj har vi också en storasyster och två storebrorsor, varav den ene heter Nils!

Jag har följt er ett litet tag och önska er allt gott.

Kram Stina

2013-08-22 @ 21:27:49
Postat av: B

Så skönt att ni hittat en sån person....en som verkligen är på rätt plats å kan säga rätt saker 💗
Hoppas Nils har det bra på skolan å att han inte behöver börja använda stövlarna riktigt ännu... Kramar 💕

2013-08-23 @ 07:23:28
Postat av: Lena

Klart Nils skall ha stövlar! Ibland är det bara kul å traska runt i något nytt :)
Härligt å träffa dig och vi ses snart igen. Tills dess, kör på lagom mjukt med läxorna ;)
Kramar

2013-08-23 @ 13:37:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0