Modig

Helgstäd på dagis. Bakom fröknarnas dörr stannar jag och dammsugaren till. Följer många foton, barn och år. En av de mina som saknas i mitten. Den andre. Som inte förrän den här hösten har skratt i sina ögon. Jag har väldigt svårt att förhålla mig till tid. 
 
Den trötte som snart gått en termin i skolvärld. Halva dagar och med en resurs vid sin sida.
 
Han vill egentligen sova tidigt men idag orkar han lite till. Fångad av äventyr i uråldriga rövarskogar och av modiga Ronja. Som går sin egen väg. Och det är precis lika spännande som jag minns det från när mamma läste ur boken med grönt omslag. Lika nära är vi nu.
 

Kommentarer
Postat av: B

Härligt att återuppleva såna fina minnen med sina egna barn....
Kram till er <3

2013-12-14 @ 23:19:51
Postat av: Ylva K

Fina stora och fina lilla. Vad glad jag blir att höra att det finns skratt i ögonen! Pussa på de fina från mig! Och massor av varma kramar t dig och den långe! Ylva

2013-12-15 @ 22:51:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0