Det enda vi vet

Det skulle vara att lura oss själva. Om vi trodde att han inte förstod allvaret i det som varit de senaste månaderna. Att frånvaron av frågor skulle stå för någonting annat. Än att han vill skydda. Oss. Och sig själv. Jag hade gjort likadant. Mamma med. Liksom Mormor. Magda. Hon som inget berättade förrän magen var stor som om hon haft en fotboll. Knöljävlarna. 
 
Och det enda vi vet är att vi ingenting vet. Därför är det så påträngande viktigt. För mig. Att hela tiden, så ofta det går. Söka mig till de mönster där det får bli just det. Det bästa som går. I det som är.
 
Jag drömde om mormor och mamma. Rösterna och ansikterna var som de skulle, fastän åren från sist vi sågs. Börjar bli många. Drömmen var smärtsam och sorglig men bra. Visade lugnt. Att det som är viktigt, det faller inte bort. Jag behöver inte vara rädd för att glömma. Vilket gör det där skrämmande Sedan. Lite enklare att förhålla sig till. I alla fall i dagsljuset.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Elin

Kram.

2013-02-21 @ 16:16:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0