Jag ger upp

Jag vill inte ha något hopp. Har processat och nått så mycket acceptans jag tror är möjlig.

Under vakentid har de senaste dagarna levts i en blandning av energivågor och tidsförvirring. Matt men uppfylld. Bara för att under nätterna jagas. Detaljrikt och uttröttande. Tankarna som inte får plats i ljuset men som ändå måste få viss tillgång till mig.

Den här med Acceptans. Jag kommer tvingas till att göra om processandet en gång till. När det här vänder och döden åter flyttar in i vår hall. Men. Här och nu. Har nya saker börjat visa sig. Två syskon som glatt börjat kivas om soffhalvor. En medicinfri och i höst fyraårig lillebror som börjat prata och som skrattar. Ofta. En blivande sexåring som börjat vara kvällsvaken. Vill pyssla själv på sitt rum. Lusten att göra saker, långsamt men tydligt. Växer den för varje dag. Liksom det mjuka hår som breder ut sig.

Jag vill inte ha ett hopp. Blir rädd och lite irriterad på mig själv. Men det är helt omöjligt att värja sig längre. För livsnerven är stark i honom. Skatten. Och Hoppet. Lever sitt alldeles egna liv. I mig.

Vi har levt länge i vass realitet. Där vad som helst kan ändras och hända. När som helst. Men jag har förstått. Att jag måste ge upp nu. För det som tröttar mig allra mest. Är det orealistiska. Jag har börjat känna en tunn tro. På att han ska överleva. Bli frisk. Och det får min kropp att skaka så våldsamt att jag helst sitter ner.


Kommentarer
Postat av: Robert

Det ska gå ;)

2013-02-23 @ 12:53:00
Postat av: Kristin från Hsand

Saknar ord! Men sänder kramar och kärlek i massor!!

2013-02-23 @ 13:54:51
Postat av: Mia

Som vanligt blir jag rörd av att läsa det du skriver ... om allt ni upplever ... så långt från min egen vardag ... där småsaker ibland får ta allt för stor plats. Jag önskar att jag kunde ta bort det onda ... mina döttrar föreslår älvstoft ... kanske fungerar det. Mängder av kärlek och kramar till er!

2013-02-25 @ 18:35:46
Postat av: Johanna

Men kanske ändå...? Jag hoppas. Och tror! På Mirakel!

Kramar till er alla, finaste Kakan!

2013-02-27 @ 00:19:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0