Jag lyssnar efter tonen

Monstermänniskor inuti berg, övernaturliga på vägar och i folksamlingar, urtidsdjur, sjukdom som eskalerar, mina rop på hjälp som ingen hör. Långa detaljrika drömmar. Natt efter natt. Jag vaknar, kramar på den sovande lillebrodern vid min sida. Somnar om. Och så startas mardrömsfilmen igen.

  Hjärnan trampar omkring i ingenting, har inte alls bråttom. Karvar istället lugnt på de omöjliga ord vi fått. Idag ringde jag för första gången. In till bonk. Bara för att säga till läkaren. Jag är så trött. Skatten mår bra. Jättebra faktiskt. Men jag vet inte var jag ska stå, jag förstår inte. För jag gör verkligen inte det. Jag kan inte förstå och jag behöver höra. Igen. Om bilder och knölar och utlåtanden från superläkare utanför vårt land. Hon som pratar på ett sätt min kropp förstår. Trots att huvudet just nu står stilla. Det sista hon säger till mig. Är att alla är mycket glada.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hjärtan i massor till superhjälten, Tussen, mamman o pappan. Stooooooooor kram

2013-02-14 @ 09:07:16
Postat av: Frida

Krama dina hjärtan från oss!!

2013-02-14 @ 10:46:00
Postat av: Sofia

Varm Kram ❤❤❤❤❤

2013-02-14 @ 12:42:56
Postat av: Katrin

Kram

2013-02-14 @ 14:28:58
Postat av: Jeanette

Njut!!!

2013-02-14 @ 19:21:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0