Nyorientering

Ingen tror på bot. Sjukhusordet för frisk.

Så jag undrar lite om vi helt tappat greppet, blivit galna. Egentligen ligger intagna någonstans. Jag och pappan. Som dricker vin, spelar spel, fyller dagarna av vänner planer och efterrätter. Äter efterrätter flera gånger varje dag. Bara för att vi kan. Vi kan!

Det är vårt barn som ska dö. Inte någon vi hört om någonstans. Vi kommer också att dö, med honom. Delar av oss som aldrig kan återuppstå. Men. Men vi kan. Just nu. Skratta och njuta. Vill inte vänta en enda sekund i onödan. Vill omfamna, hårt. Alla drömmar vi någonsin rört vid.

Absolut ingenting gör det värt det här höga priset. Vi kommer aldrig att säga att vi är Tacksamma. Över en livstagande sjukdom som hjälpt oss att vakna upp. Men vi är på riktigt mer genuina. Och det är jag stolt över. Vi är det vi visar. Varken mer eller mindre.

 

Kommentarer
Postat av: Kristin

Vilken styrka du besitter, att kunna ta tillvara på ljusglimtar när livet är som allra tuffast och så oerhört orättvist. Ni finns ofta i mina tankar. Kram från Kristin på bonk som numera är föräldraledig

2013-02-11 @ 17:27:22
Postat av: Kristin från Hsand

Instämmer!!

2013-02-11 @ 19:48:19
Postat av: Mia

Det är ett pris som ingen skulle behöva betala. Njut av era efterrätter och alla härliga stunder ni får tillsammans ... vi tänker på er ... KRAM

2013-02-12 @ 08:51:11
Postat av: À-s

Jag tror på bot. Det bara är så.Kram

2013-02-12 @ 20:34:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0