Vägvisaren

Det går att fortsätta lära sig saker, hela tiden, för den som vill. Jag har lärt mig en del om tålamod. Tålamod som tillstånd. Att vara. Och att kunna glädjas i bara varandet. Fastän det emellanåt är så grått att inga konturer kan urskiljas.

Nu väntar vi runt en sjukhussäng. På att narkosen ska släppa greppet. På att en taxi ska köra oss hem. På att röntgenläkaren ska säga sitt. I morgon vid lunchtid.


Kommentarer
Postat av: Katrin

Vad finns det att säga? Det är obegripligt och outhärdligt det ni fyra måste vara i. Ändå går det och ni gör det med så mycket kärlek. Kram till er alla

2013-02-06 @ 18:18:14
Postat av: Frida

Hej!
Krama honom när han vaknar!

2013-02-06 @ 18:41:14
Postat av: Frida

Hej!
Krama honom när han vaknar!

2013-02-06 @ 18:41:14
Postat av: Anna-Karin

Hoppas läkaren kommer med bra ord. Fortsätter hålla i tummen! Nu är värda det absolut bästa!

2013-02-06 @ 19:38:38
Postat av: Marianne

Läser och tänker på er. Massor av kramar.

2013-02-06 @ 21:23:00
Postat av: K M-A

Tänker på er och håller tummarna!

2013-02-07 @ 09:41:45
Postat av: Frida

Går här och väntar med er.
Kramar från Ellens mamma

2013-02-07 @ 11:48:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0