Barnsjukhusplaneten

Brokigt. En sjukhusdag full av mycket. Prat. Prover. Kramar. Korridorsspanande med en över förväntan pigg pojke som nyfiket vill ut, dit sjuksköterskorna finns. Gillar dem.

Vi blir alltid hungriga av att komma till dagvården. Liksom svårätna de gånger vi hamnar på våningen ovanför. Trean. Som för många betyder längre behandling eller sämre mående. Eller att det råder helg.

Vi möter affischen av vår skatt. Han hänger där på ena väggen. Rund av kortison, ser välmående ut. Inte som någon månad senare när bottenvikten nåddes. Och jag kunde bära honom på min ena arm.

Nere i köket möter vi en skatt till. En mamma som sett oss lika länge som vi henne. Fast på avstånd. Som om hon visste exakt. Har hon lämnat en påse kärlek till oss. Och fastän vi tyckt oss ha mött mycket, just där. Blir dagen oväntat mjukare. Hon. Mamman med flickan som jag ofta mött. Ofta tänkt på, oroats för. Utan att ens veta deras namn. Men den mamman. Har hittat våra. Och alla i just det sjukhusköket. Stillnar. Värms. Med oss. Även de riktigt erfarna. Gränslöst.


Kommentarer
Postat av: Kristin H

Du skriver så fint, mina tankar är ofta hos er. Hade jag varit på plats hade ni fått en stor bamsekram!

2013-01-10 @ 15:20:27
Postat av: Linda M

Katarina, du borde sätta samman dina texter till en bok. Att stötta andra i samma situation i framtiden. Känns som om det skulle ge mycket till många andra. Söta du! Jag tänker på er, och jag vet att du klarar detta.

2013-01-10 @ 16:34:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0