Jag längtar hem

Vii ska försöka åka norrut. Snart.

Det är bara det. Tanken går genom min mage som en tung blöt larv. Att åka hem. Är att, kanske, behöva åka till det där stora bruna. Sjukhuset en bit söderut. Från staden mina rötter bor kvar i.

Fastän jag var 22-23 har jag få minnesbilder från hennes sjukdom. "Trombocyter". Den fula peruken som låg gömd och oanvänd i ett skåp. Lösbröstet, i samma. Mängder av mediciner i köksskåpet precis vid spisen. Samma skåp som godiset brukade ligga i. Kanske sund ångestlindring. För 49-åringen som aldrig blev äldre. Det är mycket jag inte vet. Jag var för ung. Och för mycket älskad dotter till en älskad mamma. Vi ville båda skydda. 

Jag körde ibland. Men. Minns egentligen bara två saker från sjukhuset där. Hur jag tog fel vid ett besök. Sa Hej Mamma och sprang fram för att krama om. Men det var en man. Oj, förlåt, ni är så lika utan hår. Sa jag. Förlägen. Mannen började skratta. Varmt. Ja. Det har du rätt i. Vi är mycket lika utan hår. Sa han. Det andra minnet handlar om det sista dygnet. Och om hur vi sedan åkte. Ensamma hem.

Om något händer när vi är norrut. Då ska jag köra tillbaka till det bruna. Inte med mamma. Utan med min son. Huvudet tigger. Nej snälla, inte dit!

Så hjärtat svarar eftertänksamt. Jo. Kanske är det precis dit. Vi måste ta oss. En gång till. För att stänga lite av den dörröppning. Jag tappade bort en del av mig själv i. För dom var ju så lika.


Kommentarer
Postat av: Karin S

Kommer ni iväg och av någon anledning måste besöka bruna huset finns vi nära om ni behöver. Vi kan bistå med mat, kramar, kärlek och lekkompis till treåring.

2013-01-11 @ 09:39:23
Postat av: Malin S

Du skriver så vackert! Och så att jag får ont i hjærtat..

2013-01-11 @ 09:43:17
Postat av: Sofia

Tänker på dig min vän <3 KRAM

2013-01-11 @ 09:55:14
Postat av: Jessica

Herregud min skapare så fint du skriver. Behövde bara säga det. Följer varje steg ni tar genom dina ord som nu fått nya dimensioner sen min bror skickade länken till de fantastiska bilderna på er allihop.

Tänk vilken gåva det är att kunna skriva - kanske inte av sig för det tror jag inte du kan längre, men genom smärtan och sorgen. Jag skulle inte kunna gå en dag utan att sätta mina tankar och känslor på pränt. Och nu. När jag läser dina ord. Vill jag ta hand om den förmågan mer, förvalta den ännu bättre. Göra skillnad.

Hoppas ni gör resan norrut. Låter som du kan få frid på flera plan då. Och så hoppas jag att du vet att du bär på en kärlek som andra får gå ett helt liv utan att få uppleva alls.

En stjärna kan inte lysa utan mörker.
Stora varma kramar

2013-01-11 @ 09:59:14
URL: http://copykatten.blog.se
Postat av: Johanna

Kakan, det låter som att ni behöver åka. Lyssna till ditt hjärta, som du kan så bra. Det är en gåva du har fått. Massor av kärlek!

2013-01-11 @ 15:35:07
Postat av: Katrin

Kära du, det låter fantastiskt att ni ska åka. Helt rätt. Jag kan förstå din skräck och de minnen det väcker. Men det är klart ni ska åka. Många kramar

2013-01-12 @ 10:19:17
Postat av: Mia

Våra tankar är med er ... hoppas att ni kommer iväg på er resa ...KRAMAR

2013-01-13 @ 19:10:17
Postat av: Kristin

Önskar verkligen att ni ska få komma hem! Ni förtjänar verkligen det bästa!! Kram!!!

2013-01-13 @ 20:36:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0