Nya rörelser

Aldrig att vi smög oss in för att kontrollera andning hos ett sovande barn. Oroade oss. Eller funderade över diffusa "symptom". Vi rörde oss dit vi ville. På sin höjd med en febertermometer i bagaget. Glömde oftast vaselinet.

Det här att vårda ett barn. Ett på riktigt mycket allvarligt sjukt barn. Det förändrar. Livssyn som tonläge. Kroppsreflexer. Och muskler. Vi måste på många sätt röra oss annorlunda. Mot tidigare.

Det vore lätt att längta tillbaka. Tiden fri från rädsla. Jag håller mig en bit ifrån tillbakabilderna. Vi kan ändå inte ändra. Och jag skriver och processar och skriver igen. Bestämd. Att hålla mig kvar i det som pågår. För att slippa bearbeta ännu en flykt. Eller förlora år på att undvika. Levandet. Vi vet inget om när döden kommer. Så. Idag är en mycket bra dag att bara vara.


Kommentarer
Postat av: Ingalill

Hjärtekramar:)

2013-01-18 @ 15:19:49
Postat av: Camilla

Hej,
Vi har inte träffats, men jag är också en mamma till en liten kille med cancer. Du skriver så otroligt vackert om detta ohyggligt svåra. Jag vill inte alls lägga mig i, men ville tipsa om detta: http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=5876884
Jag blev själv inspirerad att börja ge min pojke samma diet som Albin efter ha träffat honom och hans mamma på NUS i Umeå. Kanske hjälper det inget, eller kanske hjälper det lite grann men för lite, men det kan kanske vara värt att testa?
Jag vet inte om detta gör någonting mot cancern, men jag ser att min kille (som också är 5 år) är väldigt pigg och välmående trots mycket tuff behandling.
Stora styrkekramar till er

2013-01-18 @ 15:30:40
Postat av: Mia

Hoppas att ni får många dagar att bara vara ... Det är så många av oss andra som glömmer bort just det ... Att bara vara ... Kramar

2013-01-18 @ 19:21:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0