Ovan vid vanan

Vänjer mig aldrig. Vid hur kroppen direkt börjar skälva när stabiliteten hemma, ruckas. Hur en fin morgon plötsligt blir orolig. Med en skatt som plötsligt uppvisar konstiga tecken. Inte kan prata. Skruvar sig av obehag.

Som många gånger. En dag som kan bli precis hur som helst. Med en halvt packad väska. Redo. Alltid som om det vore. Första. Eller sista. Gången.


Kommentarer
Postat av: Karin T

Kram!

2013-01-22 @ 12:35:19
Postat av: Sofia

Tänker på er och håller tummarna för att denna dagen ska bli en bra dag! KRAM

2013-01-22 @ 12:57:49
Postat av: Katrin

Kram, tänker på er.

2013-01-22 @ 16:26:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0