Svåra dagar

Det ledsna i mig vill inte riktigt släppa taget. Och fastän jag bestämt mig. Inte sörja allt för mycket, inte nu. Så är det precis det jag gör.

Sörjer pratet som inte är. Skrattet. Teckningarna. Lusten att leka. Som inte längre. Är det jag en gång tagit för självklart. Jag sörjer barnet jag följt, sedan inifrån.

Ännu en uttöjd gräns. Jag ser honom som mer sjuk än frisk. Och hur mycket jag än jagar på mig själv. Blir jag inte av med känslan. Av hur snabbt vi kan vara där. Vid slutet av den här floden vi försöker flyta med i. I morgon ska vi åka till planeten som är full av andra barn. Som precis som vårt. Bär sjukdom. På ett så självklart sätt. Att jag direkt måste mjukna. Det är svårt. Men. Jag försöker verkligen. Än finns han!


Kommentarer
Postat av: Karin T

Kramarom❤

2013-01-28 @ 20:15:33
Postat av: Sofia

Tänker på er så himla mycket! Hård kram till dig min vän ❤

2013-01-28 @ 22:46:10
Postat av: Robert

KRAM

2013-01-29 @ 08:20:37
Postat av: Anonym

STORA VARMA KÄRLEKSKRAMAR Anki


2013-01-29 @ 09:48:27
Postat av: Lisa

Kram

2013-01-29 @ 10:14:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0